everydayrainbow

Har haft några riktiga skitdagar bakom mig och jag har börjat inse att livet aldrig blir som man planerar. Tillfällen och oplanerade stunder kan göra annars så "perfekta" tillfällen till att blossa upp och gå åt en helt annan riktning. Gammal kärlek kan komma tillbaka utan att man vet varken varför eller hur, lika som att en ny kärlek kan försvinna lika fort som den kom. Men att släppa taget om känslor som man under en lång tid har byggt upp är alltid svårt, även fast den aldrig blivit riktigt bekräftad. Men jag har nu bestämt mig för att nu, nu jävlar ska jag bli en sådan person som jag alltid vetat vara. Jag ska inte sitta o gnälla o grubbla över saker som jag inte kan påverka, alla människor känner olika, och att känna ömsesidigt om allt är omöjligt.
Så från och med nu tänker jag lägga allt gammalt skit bakom mig, strunta i folk som tar min energi och leker med mina känslor som om de var bubbelplast, för det klarar jag inte av.

Kärlek är svårt, livet är svårt, jag är svår. Vem bryr sig, vem fan sa att det här livet skulle vara lätt.
Jag är bara 18, snart 19 år gammal och det kommer att komma fler bakslag. Men som sagt, från och med nu så tänker jag inte bry mig. Jag kan gråta, jag kan vara arg, men i slutändan så gör inte det någon stor skillnad, förutom hur jag förhåller mig till min inställning. Vill jag, så kan jag. Så enkelt men samtidigt skitsvårt är det.
Det är bara att försöka, och går det inte så försöker jag en gång till. En annan männsika ska inte kunna påverka mitt liv så pass mycket att jag ger upp. Aldrig. Jag är för bra för det.

Det är bara att acceptera att om det var meningen att funka, så skulle det funkat, och inte blivit så här. Men nu orkar jag inte bry mig.





Det här vill jag ha. Och det är vad jag får för stunden. Får leka med tanken att han sjunger till mig, och jag sjunger till honom. Men snart så.




Ha en bra dag och le mycket!